Mat

och jag har ingenting gemensamt, inte när det gäller tillagning i alla fall.
Min mycket begränsade kunskap är jag nödd och tvungen att praktisera dagligdags när sonen är hemma, och nu när han inte är det finns det inte en enda rutin att följa.
I går tog jag hem mat från kvarterskrogen, idag en grillad kyckling från Ica.
Jag skulle lätt kunna äta ett piller istället för mat om det gav mig det jag behövde i form av mättnad och näring.

Hittills har jag inte träffat en enda människa som är så ointresserad av mat som jag, och det känns lite ensamt kan jag berätta.
Så fort jag säger som det är får jag höra att jag har fel, och har jag riktigt otur får jag mig dessutom tillstucket ett recept på "lättillagat och supergott".
Det är ingen idé.
Jag är helt ointresserad och kommer så att förbli, ensam hemma eller inte.

Kan man kanske hoppas på att sonen äter upp sig rejält i Grekland?