Tyvärr använde man sig inte av Dysberoendekliniken när man ville tala med en expert om missbruket, och när denne expert uttalar sig från "en känsla han har" blir det lite tokigt. I detta fallet gällde det huruvida man lämnar sin sexmissbrukande partner eller inte.
Erfarenheten från kliniken är att man inte gör det. Av den stora mängd par som har behandlats är det en handfull som har gått skilda vägar, och då för att missbruket inte har upphört trots behandling.
På Dysberoenkliniken vet man att båda har en problematik att hantera, och att det är viktigt att båda får hjälp. Enskilt men också tillsammans.
De anhöriga träffas i grupper, precis som missbrukarna gör. Däremellan har man enskilda samtal och parsamtal.
Om någon, utifrån faktarutan, kände missmod så vill jag understryka att det är tvärtom.
Vill man tillfriskna så kan man det, även som par!
Att man däremot lämnar en missbrukande partner som inte vill bli frisk är en helt annan, och bra, femma.
Precis!!
SvaraRaderaMin helt lekmannamässiga känsla är att det är just insikten som gör skillnaden. Att det inte "bara" rör sig om otrohet för nöjes skull utan att det faktiskt är en missbruksproblematik i botten...
SvaraRaderaOch då har det för min egen del varit mycket lättare att tackla problemet, och att stanna kvar för ett gemensamt tillfrisknande.
Men precis som du sa är ett ömsesidigt ansvarstagande för problemet en absolut nödvändighet! :)
Kram
Tinto
(Ps. Mycket bra artikel med härliga bilder som signalerar allt annat än offer!!! Inspirerande!)