Flera har frågat mig

om det inte känns jobbigt att "alla" nu ska få veta, och om jag inte gör mig allt för sårbar.

Sårbarhet, det där farliga som vi alla är så rädda för och till varje pris vill undvika...

Jag vill inte heller alltid vara sårbar och därför har jag placerat dragkedjan till mitt inre på insidan så att jag själv kan reglera huruvida jag ska dra ner den eller inte.

Det har inte alltid varit så. Min dragkedja har alltför många gånger suttit på utsidan, och jag har därmed givit bort min egen förmåga att bestämma om jag ska vara känslomässigt öppen och låta mig såras.

I min bok berättar jag det jag vill lämna ut och som jag kan hantera att prata om inför andra, men jag behåller också mycket för mig själv.
Att blotta en del betyder inte att blotta allt, och det är bara jag som kan styra det jag berättar om.

Hade jag inte kunnat reglera min egen dragkedja hade Casanovas Kvinna varit ett mycket riskfyllt projekt för mig personligen.