Höstkläder

Jag varvar runt på nätet och habegäret är monstruöst.
"Vill ha" dånar det i skallen när jag ser alla fina jackor, klänningar och skor...och väskor, blusar och jeans.

Det är något med kläder som gör mig alldeles prillig, men jag har svårt att sätta fingret på vad det är eftersom jag mest sjavar runt i gamla trådslitna joggingvarianter som inte har ett dugg med stil och finess att göra.
Ändå sitter jag här - nästintill fradgande - när jag hittar en helt omöjligt georgetteblus. Omöjlig för den inte går att tvätta annat än för hand, för att den inte passar mig och därtill är svindyr.

En skinnjacka tror jag mig också behöva, och då använder jag mig av "behöva" lite som det passar mig.
"Behöva" kan handla om ett tillfälle då jag vet att den skulle vara helt ypperlig, därefter skulle den hängas in i garderoben bland mina andra plagg som jag verkligen har behövt.

Den ljusa, mjuka mockajackan översållad med fransar till exempel. Jag tänker inte berätta hur mycket den kostade, bara att jag behövde den...obeskrivligt mycket. Uppenberligen mer än mat och toapapper den månaden jag köpte den.
"Gud vad snygg den är på dig", sa expediten i den fina affären, och vips hade jag den inlindad i silkespapper i den lika snygga pappersbagen med butikens logotype på.

Plagg med fransar har en livstid på max en säsong, sedan är de döda...och hänger i min garderob.
Låt oss hoppas att de inte får sällskap av en helt omöjligt blus i georgette.