Lycka

Det finns väl troligtvis lika många definitioner på det som det finns människor skulle jag tro, och detsamma gäller säkert olycka.

Min lycka är enkel, inte så svår att nå och finns i mig och inte hos någon annan.
Och just att jag vet att den finns hos mig är tur, för annars skulle den nog inte vara så lättillgänglig.

Jag har genom åren lagt den utanför mig själv, och önskat att andra kunde vaska fram lite av det där goda och skänka det till mig. Emellanåt kunde de också det, men långt ifrån lika ofta som jag önskade.
Jag vet att jag ofta tänkte "om bara du kunde...." och jag hade nästan fyllt 40 innan poletten helt trillade ned.

Uttrycket "Sin egen lyckas smed" (som tydligen Cladius myntade någon gång i början av 300-talet) gjorde jag till mitt, och jag hade stor nytta av det när missbruket kom till vår familj.
Även om jag inte kunde praktisera mitt eget smide när jag var som mest medberoende, visste jag ändå att det var den enda vägen.

Det är skillnad mellan insikt och action, och det var först när jag omsatte det jag redan visste i praktisk handling som jag kunde börja kravla mig ut ur den kammare jag hade satt mig i.

Jag smidde en ingen stark kedja från början, snarare tunna trådar som emellanåt brast. Men med träning och åter träning blev trådarna mer och mer hållfasta och till sist bar de mig.
Det finns fortfarande svaga länkar i det som idag är min guldkedja, skillnaden nu är att jag vet vilka de är och hur jag ska ta hand om dem.

Jag, och ingen annan.