Under press

Hur många av er ser till att få jobbet gjort i god tid, räck upp en hand!

Jag försöker bara kolla hur lika vi är, eftersom jag inbillar mig att det finns fler som är - eller har varit- som jag och skjuter, skjuter och skjuter det där jobbet framför sig till det är helt omöjligt att inte ta tag i.

På min förra arbetsplats hade vi årliga presentationer av våra strategier och produktlanseringar, ett arbete som påbörjades i mars och presenterades för säljorganinsationen i juni.
Varje natt innan året största och viktigaste presentation satt jag och försökte få ihop de sista siffrorna.
Inte för att jag inte hade haft tid innan - utan bara för att jag hade ägnat mig åt skjuttekniken och dragit den aningens för långt.

Däremot har jag aldrig i hela mitt liv missat att passa en tid, inte ens med en minut, så jag är inte särskilt konsekvent i mitt uppskjutande.
Det är främst när det är deadlines inblandade som jag har ställt till det med problem för mig själv.

Av någon outgrundlig anledning hade jag inte det problemet när jag skrev Casanovas Kvinna, då satte jag upp egna deadlines och höll dem med god marginal.

Så vad lärde jag mig av det kan man undra?

Jo, utöver att det är stressbefriande lämnar det faktiskt också utrymme för reflektion och en och annan eftermiddagslur. Jag hade helt plötsligt mycket mer tid än innan, tack vare att jag planerade mitt "arbete".

Tänk att struktur visade sig vara en tillgång; ett år innan jag gick in i väggen hade jag kallat det "okreativt".
Man kan därmed konstatera att jag har sagt en massa strunt för att försvara mina icke önskvärda beteenden...