Han har helt rätt - skiljsmässa är ett svek mot barnet... ...men när barnet ligger i sin säng rädd om natten för att en förälder skriker...och det är iskallt pga sin räddsla fast man kramar om det och försäkrar att det inte är farligt fast det låter så.... När man vet att tar man inte ut skiljsmässan nu så kanske jag inte så länge till kan vara säker på att jag talar sanning när jag säger "det är inte farligt..." När en av föräldrarna inte vill ge, bara ta, i familjen - inte bara i förhållandet... Då är det trots allt det bästa för barnet - och för mig att gå.... När man har gjort allt som finns i ens makt.... Kände bara att jag behövde få skriva detta :) Sanna
Sanna; jag tänkte inte just på skilsmässan utan fastnade för meningen: "Allting som söndrar och splittrar en familj är därför ett svek mot barnet." Självklart är skilsmässor nödvändiga, särskilt med en icke ansvarstagande missbrukare...där vi som medberoende baske mig inte heller alltid fungerar som vi ska:)
Jo - jag ville bara ta fram att ibland är det viktigt att ta steget - för barnets skull - även om det är ett misslyckande... Men att inte inse att det är misslyckat är ännu mer ett misslyckande... Hoppas jag gör mig begriplig? :) kram Sanna
Usch vad jag blev full av skam som tog steget att skiljas från flickornas pappa.
men, jag kämpade på väldigt länge med många samtal med honom innan jag fick mod att gå. Det var ett mycket destruktivt förhållande som jag inte tror att barnen blivit lyckligare av att befinna sig i än de är av denna seperation.
Han har helt rätt - skiljsmässa är ett svek mot barnet...
SvaraRadera...men när barnet ligger i sin säng rädd om natten för att en förälder skriker...och det är iskallt pga sin räddsla fast man kramar om det och försäkrar att det inte är farligt fast det låter så....
När man vet att tar man inte ut skiljsmässan nu så kanske jag inte så länge till kan vara säker på att jag talar sanning när jag säger "det är inte farligt..."
När en av föräldrarna inte vill ge, bara ta, i familjen - inte bara i förhållandet...
Då är det trots allt det bästa för barnet - och för mig att gå....
När man har gjort allt som finns i ens makt....
Kände bara att jag behövde få skriva detta :)
Sanna
Sanna; jag tänkte inte just på skilsmässan utan fastnade för meningen: "Allting som söndrar och splittrar en familj är därför ett svek mot barnet."
SvaraRaderaSjälvklart är skilsmässor nödvändiga, särskilt med en icke ansvarstagande missbrukare...där vi som medberoende baske mig inte heller alltid fungerar som vi ska:)
Jo - jag ville bara ta fram att ibland är det viktigt att ta steget - för barnets skull - även om det är ett misslyckande...
SvaraRaderaMen att inte inse att det är misslyckat är ännu mer ett misslyckande...
Hoppas jag gör mig begriplig? :)
kram Sanna
Fullständigt. Du är superklok!
SvaraRaderaKram Åsa
Birro. Ha ha. Var inte det jag?
SvaraRaderaLiz; jo jag vet:)
SvaraRaderaUsch vad jag blev full av skam som tog steget att skiljas från flickornas pappa.
SvaraRaderamen, jag kämpade på väldigt länge med många samtal med honom innan jag fick mod att gå. Det var ett mycket destruktivt förhållande som jag inte tror att barnen blivit lyckligare av att befinna sig i än de är av denna seperation.
Tack för en underbar blogg.
Tack Cattis, om du är medberoende så har du nog kämpat till du själv nästan gick under. Det är ju så vi gör...
SvaraRaderaKram och tack,
Åsa