Makt

Den enda makt jag vill ha idag är den över mig själv. När jag ägnar mig åt att kontrollera andras förehavanden ger jag upp den makten och låter någon annan ta över mitt liv.
När jag hatar, föraktar eller förnedrar andra har jag låtit dem ta över det som är jag.

Varför gör vi så, ger bort det allra viktigaste och finaste vi har; oss själva?

Vad skulle hända om vi valde förlåtelse istället för hat? Kärlek istället för förakt? Vad skulle hända om vi slutade att lägga fokus på vårt illamående och istället la tyngdpunkten på välmående?

Så länge mina tankar ligger på någon annan än mig själv kan jag inte förändras, och det både låter- och är - oerhört egoistiskt. Men så varken hatar, föraktar eller förnedrar jag andra heller.
Jag har inte tid med den energiförlusten, och är inte heller intresserad av att ge bort makten över mitt eget liv till någon annan.

Allt blev ju så oerhört mycket bättre när jag valde att bli egoist och köra bilen själv.


"Egoismens motsats är altruism, som innebär att självuppoffrande tjäna andra; att främja andras intressen och inte sina egna; att göra det andra vill och inte det man själv vill. Altruism innebär alltså att existera för andras skull. Därför att självuppoffring är destruktivt är altruismen en destruktiv och människofientlig etik. Den rätta etiken är etisk egoism, som innebär att varken offra sig själv eller andra; att vara egennyttig, men inte på andras bekostnad; att handla i eget intresse och samtidigt respektera andras rätt att göra det samma. Detta innebär att alla människor existerar för sin egen skull. Varje individ äger sig själv och har rätt att leva sitt eget liv. Det innebär att erkänna att jag är den viktigaste personen i mitt liv, och att du är den viktigaste personen i ditt liv"

Från egoist.se