Musiken

dånar i sonens rum, så jag antar att han är på bättringsvägen. Sex pannkakor tyder väl också på det.

Jag trodde att jag skulle på föräldramöte förra veckan, men det visade sig att jag var ute en vecka för tidigt.
Alltså ska jag fokusera på "gymnasieval" i kväll istället.

Dagens intervju kändes bra, och jag märker nu att jag har lätt för att prata om min "problematik" även med den som inte har känt samma sak själv. Det känns i alla fall bra för mig, och jag hoppas att journalisten fick med sig det hon behövde för att kunna skriva sin artikel.

Jag har hittills inte mött någon som tar ett steg tillbaka när jag berättar, utan tvärtom verkar ämnet väcka en viss nyfikenhet.
Och otrohet engagerar, oavsett om det är ett missbruk eller inte.
Jag tror att vi alla känner någon som har blivit bedragen eller som bedrar själv, och det finns de som försvarar så kallade snedsteg och de som "aldrig själv skulle kunna..."

I en perfekt värld skulle inte otrohet finnas, men vi är långt därifrån när ungefär 50 % (i Stockholm ) väljer att bedra sin partner.

Är det partnern man är missnöjd med när man är otrogen?
Nä, det tror inte jag även om man kanske inbillar sig att det är så.

Jag tror helt enkelt att man är missnöjd med sig själv.