Som jag berättade i ett tidigare inlägg så träffade jag en journalist häromdagen och efter att ha läst min bok tyckte hon att jag hade en oerhörd självkännedom (det är möjligt att hon inte sa oerhörd, men det passade fint in i meningen...).
Anyway; självkännedomen är vinsten när man går igenom den djupa kris som jag gjorde. Att se min röda tråd och att bearbeta den för att slippa den i framtiden är för mig en gåva.
Det är klart att det är trist att det var det här som skulle behövas, men jag vill ändå se det som att det faktiskt var nödvändigt.
Hade inte vi gått igenom den här krisen hade Eder coach fortfarande suttit på en kontorsstol i Upplands Väsby - i och för sig med ett välbetalt arbete - men med en känsla av utanförskap, dåligt självförtroende och stress för att livet inte flöt på som jag ville.
Krisen gav mig de insikter jag saknade, och hur ska jag kunna vara bitter då?
Mitt liv är bättre än tidigare trots sorgen över det vi har varit igenom tillsammans.
Visst är det möjligt att jag väljer att se det goda istället för det onda för att rädda mig själv,
men då är det en bra räddning tycker jag.
Snudd på en Ravelli från fotbolls-VM 1994.
Vilket bra sätt att se det på! Plus att du har så mycket snyggare frisyr än Mr. Ravelli himself ;)
SvaraRaderaKram
Tinto
Haha!
SvaraRaderaKram Åsa
Jag håller med - mycket har jag lärt mig, genom det jag gått igenom, om mig själv.
SvaraRaderaSkulle mycket hellre fått lära mig på ett mindre smärtsamt vis - men hellre så här än inte alls.
Jag har inte kommit riktigt så långt som du har men är på god väg.
Sanna
Du är på god väg Sanna, det hörs tydligt om än bara i kommentarsfältet!
SvaraRaderaKram Åsa