När jag var en aktiv sminkare så har jag bestämt för mig att den där görasigfinproceduren tog bortåt en timma, alltså är det en sådan jag sätter av för att göra samma prodedur idag.
Döm om min förvåning när det tar exakt 8 minuter, och jag kan inte för mitt liv förstå vad jag gjorde den där timman då?
Nog för att det var fler lager och dessutom ögonskuggor och korkskruvar, men en timma?
Jaja, jag är glad att jag har fått upp tempot och saknar inte åren med lager.
Däremot har jag tyckt att det är synd att smink har kliat i ögonen, och jag har gjort allt = testat allt, för att lösa mitt problem.
Alltså har jag nu kommit fram till att det är talk (i foundation, puder, ögonskuggor etc) och nickel (i de flesta mascaror) som är mitt problem.
Mineralpuder och nickelfri mascara funkar på mig, men att gå tillbaka till att sminka mig varje dag är inte aktuellt.
Det är oerhört bekvämt att gråta, klia sig i ögonen och luta handen i kinden när man är osminkad.
Dagens sminkning handlar om fotografering och då är det en annan femma. Utan smink tenderar jag att bli helt konturlös och det funkar inte på ett foto, inte för mig i alla fall...
Märkligt vad sminket kan göra med en. Utan försvinner jag helt och med känner jag mig hel. Och visst är det skönt att slippa vissa dagar, men då ser jag nog till att inte träffa en endaste kotte.
SvaraRaderaDet är det där med att vara ljus och att inte ögonfransarna syns som gör skillnaden.
SvaraRaderaDet är som en tavla som ramas in - den blir vackrare än en som inte är inramad.
Själva innehållet i tavlan blir inte bättre men framhävs och blir tydligare med rätt ram. :D
Min sminkning tar högst 4 minuter.