Ibland

kommer jag inte in på min egen blogg och det är oerhört frustrerande när jag har något viktigt att förtälja.
Ännu mer förbannad blir jag när jag väl kommer in och det där viktiga är som bortblåst.

Hur är det möjligt?
Kan vi ana en tidig variant av en sjukdom?
Eller är det ilskan som tar över det som tidigare var en form av sunt förnuft?

Det senare troligtvis.

Arg är en extremt dominant känsla och den tar över det mesta. Arg är så dominant att det kan förlama en för övrigt glad omgivning.
Ändå är det bara en känsla.
Uppenbarligen så obehaglig att hantera att vissa måste få ur sig den genom våld, okvädesord eller annat som kan få den att försvinna.

När männsikor blir så där arga undrar jag vad de är rädda för egentligen.
Jag tror att jättearg egentligen är lika med jätterädd.

Mitt arg är frustration som är lika med hjälplöshet.
Och det är mitt räddaste.

Vilket är ditt?