Nu hänger tavlorna

på kontorsväggen och i morgon ska jag piffa till resten.
Något skrivbord har jag inte hittat än, men det är heller inte det viktigaste.
Gardiner, mattor och bekväma stolar har en mycket högre prioritet och det är väl betecknande för hur jag tänker på samtal vs. administration.
Att lyssna på klienter är så oerhört mycket mer givande än att bokföra; men jag inser att de där rollerna är lite beroende av varandra, så jag har i alla fall införskaffat ett dokumentskåp.

Jag har aldrig varit med om längre köer än idag på Ikea.
Fler kassor skulle öppnas först 20 minuter senare, så folk var ruskigt irriterade.
Inte jag dock.
Jag stod där snällt i min kö - med tavlorna fint placerade i min vagn - och lyssnade på alla upphetsade röster.
Kön bredvid gick betydligt fortare än min, men jag tog det lugnt.
Varför hetsa upp sig?

En timma senare - tillbaka på kontoret - var jag på väg att slänga en taveljävel i väggen när bakstycket fastnade i alla piggar som man ska vika in.
Piggar som gör sönder hela fingertopparna.

Han som lämnade kön av irritation på Ikea tog lugnt och sansat över mitt taveljobb, och i hans händer gjorde piggarna precis som de skulle; vek in sig så att bakstycket hölls på plats.

Det är väldig tur att vi är tålmodiga på varsitt sätt, då blir saker och ting nämligen gjorda trots allt.