Jag tror nämligen att vi är oerhört många och jag tror att vi hittas i många olika sammanhang:
- Vi som väljer redan upptagna partners.
- Vi som väljer missbrukare.
- Vi som sitter och väntar vid telefonen.
- Vi som väljer aktiviteter som främst roar vår partner.
- Vi som alltid väljs som samtaltspartners när våra vänner behöver prata ut.
- Vi som alltid finns till hands.
- Vi som inte kan säga nej.
- Vi som inte kan vara ensamma.
- Vi som är tidigast på arbetet och går hem allra sist.
- Vi som är klassmammor, fotbollstränare, ordförande i bostadsrättsföreningen och dessutom heltidsarbetande.
- Vi som är svartsjuka, avundsjuka eller känner oss som offer.
- Vi som inte kan ta egna beslut.
- Vi som inte vågar vara ärliga.
Jag skulle såklart kunna göra den här listan precis hur lång som helst, och alla har vi säkert en liten dos av allt emellanåt.
Men många - alltför många - sitter fast i det här med en önskan om att kunna ta sig därifrån och just de skulle jag vilja föreläsa för och inspirera till att ta ett första steg mot en förändring.
Det går att förändras. I know.
2 kommentarer:
Hmm, jag borde dra ner på mina engagemang. Bra att jag blev påmind om det, igen. Och jag tänker inte ha dåligt samvete när jag tackar nej nästa gång också..! Eftersom jag rekommenderar andra att komma ihåg att ligga på soffan och pilla sig i naveln ska jag alltid ha tid till det själv!
Bra Sofie!
Kram Åsa
Skicka en kommentar