Idag vet jag att det är det jag är allra mest; en vanlig kvinna som känner, tänker och reagerar.
Jag har inte alltid tillgång till mitt sunda förnuft.
Jag blir sårad av vad människor säger.
Jag blir ledsen när jag inte blir lyssnad på.
Jag blir arg när jag blir frustrerad.
Jag förstår inte alltid missbruket.
Jag tycker emellanåt oerhört illa om de andra kvinnorna.
Jag gråter ibland för att det inte bara fick vara fint.
Jag blir liten, behöver tröstas och känna mig "ombrydd".
Jag är och kommer aldrig att bli något annat än en alldeles vanlig kvinna.
4 kommentarer:
Visst är det skönt att få vara det?-Väldigt ovant för mig att få vara "normal" - så det är svårt att låta pendeln stanna på mitten - mellan "okänslig" till "överkänslig"
Men det känns spännande :)
Sanna
Precis så, den där pendeln (som ska svänga, det är helt rätt under tillfrisknadnet)...det är rätt skönt när den stannar och man faktiskt är nöjd med det. Och det är okej att vara "normal".
Kram Åsa
Och visst är det väl helt underbart att vara just det, en helt vanlig kvinna som är hur speciell som helst på sitt alldeles unika sätt.
Ja visst är det:)
Skicka en kommentar