Medberoende

Jag tänker på mer saker idag, bland annat medberoendet och hur jag emellanåt inte har tillåtit mig att vara en alldeles vanlig kvinna; att jag i tillfrisknandet har trott att jag ska bli så himla känslosmart att jag inte längre ska varken bry mig, bli ledsen och sårad, ta åt mig, eller känna mig övergiven eller oälskad.

Idag vet jag att det är det jag är allra mest; en vanlig kvinna som känner, tänker och reagerar.

Jag har inte alltid tillgång till mitt sunda förnuft.
Jag blir sårad av vad människor säger.
Jag blir ledsen när jag inte blir lyssnad på.
Jag blir arg när jag blir frustrerad.
Jag förstår inte alltid missbruket.
Jag tycker emellanåt oerhört illa om de andra kvinnorna.

Jag gråter ibland för att det inte bara fick vara fint.

Jag blir liten, behöver tröstas och känna mig "ombrydd".

Jag är och kommer aldrig att bli något annat än en alldeles vanlig kvinna.