vi försov oss en timma.
Som född Hellbergare kommer man inte för sent, så med mackan i handen och oknäppta byxor sprang vi till bilen.
Hur mycket för sent vi kom?
Inte alls såklart.
Tack vare bil istället för tunnelbana var vi 10 minuter tidiga.
Så var det med den försovningen.
Jag kan säkert räkna på min ena hand de gånger jag har kommit för sent, och då har det alltid handlat om väglag eller något annat som oförutsett stoppar upp trafiken.
När min unge var bebis fick jag alltid stå och vänta på vänner som hade barn som ställde till det precis när de skulle gå.
Så gjorde aldrig min.
Jag tror att han redan då hade hajat vikten av att vara i tid, några konstiga bajs-och kräkstrick använde han sig aldrig av.
Visst låter det bra?
Det är det inte, i alla fall inte alltid.
Tid är det enda som kan stressa mig, och kanske hänger det ihop med det där att man åt på sekunden 12 som jag bloggade om igår.
Punktligheten går i arv sedan generationer, och den yngre har förstås fått det i sitt knä.
Vid nästa försovning kanske vi ska träna på att det är helt okej. Efter snart tio år i skolan kan det kanske vara skönt med en extra sovmorgon.
Det är en av mina hangups också. Brukar för det mesta vara 15-20 min tidig och tycker att jag är sen om jag är 5 min tidig.... Ibland bestämmer jag att jag t.ex ska hänga på låset på affären när de öppnar och kan bli arg på mig själv om jag kommer några minuter efter de öppnat, då har jag inte ens stämt träff med någon utan är bara själv. Helt koko. Vad säger coachen om det?
SvaraRaderaCoachen säger inte så mycket om det, hon frågar istället varför det är så viktigt för dig att komma i tid...eller är det viktiga att inte vara sen?
SvaraRaderaKram Åsa
åh, KÄNNER IGEN. Att inte palla å komma för sent. Men sist jag försov mig, så VÄGRADE jag faktiskt att stressa iväg. Följde mina rutiner ändå. Och kom bara tio minuter för sent. Och ingen verkade bekymrad över det. Och så mådde jag toppenbra istället. För mig handlar det nog om perfektionism, att inte vilja göra fel. Vill gärna vara perfekt. :-) Fast det är jag ju. I all min mänsklighet. Precis som alla andra. Perfekt, och full av ofullständighet. och ändå hel. Eller nått.. *skratt* Ursäkta babblet. Ha en fin dag!
SvaraRaderaVänd på kudden. Den är mycket svalare och skönare på andra sidan :D
SvaraRaderaLizzie; nej det är sällan någon annan som bekymrar sig; de flesta har fullt upp med sig själva:)
SvaraRaderaRobert; helt rätt!
Jag är en typisk "Komma-för -tidigt-person" ogillar dock att vänta!!! Helknäppt eftersom jag ALLTID får vänta, på att det är min tur, på att affärer ska öppna, på andra som väljer att komma i rätt tid eller lite sent.
SvaraRaderaÖverhuvud taget så är jag en "Måste- vara -duktig-person"...suck!
Ingersord; du kanske också ska prova en försovning:)?
SvaraRaderaJag kan också bli stressad av tid men mer för att jag ofta kom försent som barn och fick bannor för det. Detta berodde på att jag skulle se till att de andra kom upp (bara det var en process många gånger) och började göra sig i ordning samtidigt som jag skulle göra mig i ordnimg.
SvaraRaderaNär jag blev äldre så var det som jag lät det rinna av mig att andra blev irriterade av att jag kom för sent - hade antagligen fått för mycket bannor som barn.
Men idag kan jag bli så stressad av en tid att passa att jag har svårt att vänta in tiden jag ska börja ge mig iväg.
Det är som att det har "slagit en volt"inom mig.
Sanna
Tänk om vi alla skulle prova att komma för sent en dag nästa vecka?
SvaraRaderaKia; det är bra om du är i tid till föreställningen förstås:)