torsdag 3 december 2009

Önskar du någonsin

att det aldrig hade hänt frågande någon mig häromdagen, och för mig är det svårt att svara på eftersom jag lever efter det som händer och aldrig tänker på hur det skulle kunna ha varit.

Jag är så oerhört tacksam över mitt liv och min familj, och att tänka på de senaste åren och önska bort dem? Nej, jag ser inte tillbaka och önskar att det vore annorlunda.
Att se mina mönster, få konfrontera mina rädslor och lära mig nya saker om mig själv har enbart varit av godo.

Det här är mitt liv.
Jag har valt det själv.
Mitt liv.

Fy fasiken vad bra det är.

5 kommentarer:

  1. Nu ler jag. Inte elakt. Bara ett glatt leende och unnar dig verkligen allt det du upplever nu...

    SvaraRadera
  2. Tack Anna, det finns ingen som ler elakt på den här bloggen:)

    SvaraRadera
  3. Jag kan hålla med om att jag inte ville ha det annorlunda - nu med facit i hand. Men samtidigt hade jag önskat att Gud hade kunnat låta mig komma dit jag är utan den "resan" - för den var inte lätt utan gjorde fruktansvärt ont!Jag är inte riktigt hemma än men jag ser silutetten av stan :)
    Sanna

    SvaraRadera
  4. Allt jag upplevt och alla människor jag aldrig hade träffat, (sedan jag för typ fem-sex år sedan konstaterade att jag var medberoende p.g.a. vad som började hända i mitt/vårt liv) vill jag absolut inte vara utan. Med facit i hand, att jag aldrig hade träffat dig t.ex. Åsa, och alla andra gör att jag är glad för vad som hänt, trots allt!

    SvaraRadera