Jag har en spikmatta,

men har aldrig provat den av den enkla anledningen att jag tror att det gör för ont.

Där jag går rakt in i mental smärta, fegar jag som tusan för fysisk.

Det finns ingen som kan ha så ont i halsen/ryggen/skavsåret som jag, och det är endast vid de tillfällena som jag låter någon dutta med mig.

Mamma är bäst.

Alla andra byter samtalsämne blixtsnabbt och kan inte ha förstått min svåra smärta och att medlidandet i sig är lika bra för den onda halsen som Bafucin.

Troligtvis skulle inte ens mamma skulle stå ut med beklaganden över en spikmatta som jag självmant har lagt mig på.

Är det det som gör att jag tvekar?