och jag hoppas att vi kan se fram emot lika fina Fjällbackavyer som vi fick i Stenhuggaren.
Just nu bjuder även Stockholm på vackra vyer. Frosten har bitit sig fast i träden och snön ligger i tjock och fin i min närbelägna park.
En och annan knatte stretar upp för de små backarna med sina föräldrar i släptåg och även om jag kan sakna den tiden när jag var världens mest populära förälder så saknar jag inte just pulkaåkningen- det har funnits annat jag har gillat bättre; att läsa Sune till exempel.
Jag såg att det har kommit en ny och det är möjligt att jag kan övertala min tonåring att vi (läs jag) bör läsa den högt.
Högläsning är lite av min grej, och Sune har aldrig varit roligare än när berättelsen kommer ur min mun.
Det är vad jag inbillar mig i alla fall.
Däremot skulle jag nog inte klara att läsa in min egen bok på en cd (vilket heller aldrig har varit aktuellt), det skulle nog vara lite för jobbigt tror jag.
Dessutom gör sig min röst sig bättre i en rolig berättelse där pipigheten i alla fall inte är en nackdel.
Jag knyter ihop den här säcken med olycksfåglar och pipighet genom att berätta att idag äter vi kyckling.
Vysch in i ugnen och klart om en exakt en timma. Pip.
stinas kyckling? *S* Sist när jag tänkte vara ambitiös och laga kyckling till barnen, så önskade dom frankt att få stinas kyckling, och jag föll till föga. Och vad SKÖNT det var! Att bara ta av ett lock och ställa in.. och plocka ut efter en timme. Och det var faktiskt jättegott. Skönt att man kan "fuska" lite ibland. :-) /Lizzie
SvaraRaderaLizzie; för mig är Stinas kyckling matlagning på mycket hög nivå:)
SvaraRadera