Onsdag

och snart är vecka tre samt nästan hela januari lagd till handlingarna.
För precis ett år sedan började jag slutredigera manuset till Casanovasa Kvinna tillsammans med min redaktör, och det gick fram och tillbaka mellan oss innan det var klart och färdigt den första mars.
Under tiden hann hon åka till Thailand och med snigelpost hade det nog aldrig fungerat, men med mail var det ju inga som helst problem.

"Grattis till att ha slutfört DIN FÖRSTA EGNA BOK – vilken stor grej och bedrift," skrev hon när sista vändan var klar samma dag som min deadline var; och jag var faktiskt stolt som en tupp.

Mitt bokprojekt var hemligt, jag fick inte prata om det förrän i slutet av sommaren, men så här skrev jag i bloggen när mitt arbete med boken var klart måndagen den andra mars förra året:

En annan slags måndag

Mina måndagar började oftast fredag eftermiddag.

Avundsjukt såg jag på vänner som kopplade av under helgen, obekymrade om att det bara var timmar kvar till den nya arbetsveckan började.
Jag funderade på hur de bar sig åt och om deras arbete var annorlunda än mitt. Kanske de jobbade 40 timmar i veckan?
Själv tillbringade jag minst 50 timmar per vecka med arbetet och 3 timmar varje dag för att överhuvudtaget komma dit och hem.

Det visade sig att jag hade fel om mina vänners arbetsvecka.
De hade det precis som jag, med den skillnaden att de faktiskt trivdes med att ha de så.De gillade sitt jobb, kände sig uppskattade och duktiga. De visste att de bidrog till företagens framgång och de såg till att helt koppla bort arbetet under helger och semestrar.
Det var skillnaden som gjorde skillnaden.

Det slamrade rejält när jag drösade in i väggen, men det hade trots allt en upside: Så här kan jag ju inte ha det.Nä, just det.Det är klart att jag borde ha förstått det tidigare, men skam den som ger sig, eller hur?
Jag fick börja om.
Ända från början.
Ha ett mål, göra en plan, övervinna hinder, identifiera resurser och njuta av resultat.

Idag är det måndag och jag ska fira ett resultat.
Jösses.