En enda gång

har jag sett Ingemar Stenmark åka skidor "live", det var i Holmenkollen när jag var kanske 13-14 år.

Jag vinkade till honom när han satt i en buss efter vinsten.

Han vinkade tillbaka.

Stenmark eller Borg var lite samma grej som Elvis eller Steele två årtionden tidigare.

Mitt val var busenkelt.

Den som vinkar vinner.

Många år senare var han en hel del i Sälen, och tydligen var han inte alls lika tyst och blyg som han framstod på 70-talet, mer som en alldeles vanlig människa.

Jag vill inte att mina idoler ska vara alldeles vanliga, alltså låtsades jag att jag inte hörde det där om honom. Jag ville inte höra ett ord om charmande av tjejer eller champagne på bordet.

Blyg, tyst och tillbakadragen.

Den bilden ska jag få be att behålla.

Tack.