Här förbereds det för fullt inför julen.

Den fina röda duken är nu tvättad, manglad och lagd i mormors gamla skåp för att vila ett tag tillsammans med de smådukar och servetter som redan har stuvats undan för att om tio månader tas fram under förtjusta "oj, den här fina hade jag glömt" rop.

Mitt i alla förberedelser känns det dock skönt att det är långt kvar, och när jag stoppade in den röda såg jag till min förvåning den gula.
Hoppla.
Påskduk.
Hm.
Man kanske skulle slå till med den och ett pyntat ris i år?

Påskägg behöver jag inte köpa, jag tar helt enkelt fram det gamla som ser alldeles nytt och fint ut, och så fyller jag det med sedlar (fyller och fyller... ni vet vad jag menar).
Här önskas pengar till jul, påsk och födelsedag.
Godis är för mammor.
Det behöver jag inget ägg till.

Jag vet inte hur jag landade i godis när jag pratade om en julduk, det kan hända att det är för att jag är hungrig - aldrig har väl en påse Polly smakat bättre än just då.