inte en "du måste vara positiv" - coach och lite kryper det faktiskt i kroppen när jag läser allsköns tips om hur vi ska bli lyckligare, gladare, smartare och inte minst smalare.
Jag är mer inne på "gilla mig själv"-linjen.
På den är det helt okej att vara olycklig, ledsen, osmart och obantad.
Vill jag förändra något så gör jag det, annars inte.
Jag är som jag är, och det är helt okej.
Idag är jag på ett strålande humör, i morgon kan det vara helt tvärtom.
Jag har inte en aning.
Men att just det är helt i sin ordning, det vet jag.
Jag hörde en sommarpratare i P1 en gång säga att positivt tänkande kan leda till mindre sympati för andra människor. Mannen som talade förespråkade istället att vi ska tänka realistisk, och inte nödvändigtvis positivt. Jag tror det ligger mycket i det.
SvaraRaderaMin egen blogg, förresten.
SvaraRaderahttps://7till10.wordpress.com/
Hej Mattias, välkommen hit.
SvaraRaderaåh, vad skönt att läsa dom raderna! Jag har läst mkt av olika coachers och andras ord, och ibland blivit stressad av dom. För att det har känts som om en stress på det där, att vara så lycklig, tänka positivt och må så bra. Men nu när jag försöker mer att bara vara den jag är, och gilla läget, så blir faktiskt livet mjukare och skönare på något vis. :-) /Lizzie
SvaraRaderaHelt min melodi Lizzie.
SvaraRaderaMen jag skulle ändå vilja göra något åt min karaktär. Inte för att någon annan säger det. Inte för att det är bättre. Utan för att jag mår så förbannat bra och får sån energi av att faktiskt göra som jag själv säger. De sista dagarna har jag varit rasande och det var enklare att hitta syndabockar för mitt raseri när jag i själva verket var rasande på min egen spegelbild.
SvaraRaderaTandgnisslur; det är liksom en helt annan femma när man VILL förändra något.
SvaraRaderaMånga gånger gapar vi efter för mycket, en sak i taget brukar fungera bättre.
Kram Åsa