fredag 12 februari 2010

O no

varken räkosten eller semlorna häromdagen är tecken på gravidcravings.
Det är väl bäst jag säger det om det är så att ni inte har förstått att jag är alldeles för gammal för sånt. Bebisar alltså... inte cravings.

Ikväll kommer det ännu en drös av kompisar till den som fick mig att äta gröna sura äpplen för 16 år sedan.
Det har jag inte ätit sedan dess.

9 kommentarer:

  1. Jag fick noja på julmust, jag... :)

    SvaraRadera
  2. Hur fick du tag på det under nio månader:)?

    SvaraRadera
  3. Haha, jag åt också sura gröna äpplen som jag kallade för klatsch-äpplen. Det klatschade när man bet sönder skalet.

    SvaraRadera
  4. Kia, gjorde du det med alla dina ungar?

    Kram Åsa

    SvaraRadera
  5. Jag hade inga cravings när jag väntade min fröken.
    Så jag har ingen praktisk kunskap om hur det känns.
    Sanna

    SvaraRadera
  6. Nej, bara första, sen hade jag fått nog av äpplena. Nu äter jag dem bara om de ligger i en paj. Andra graviditeten sniffade jag bensinångor när jag tankade bilen, det luktade jättegott!!....

    SvaraRadera
  7. Sanna; var glad för det.Jag har haft både morötter och Vasa sportknäcke på listan. Det förstnämnda förgade hela kroppen gul och av det andra fick jag konstant förstoppning. ps, då var jag inte ens gravid:)

    Kia; tur att du inte behövde tanka så ofta, det hade ju kunnat bli precis hur tokigt som helst:)

    SvaraRadera
  8. Vad heter "cravings" på svenska? Jag letar och letar i hjärnans ordbok....men inget! Måste jag gå till den riktiga ordboken i kväll? Vad du ställer till det för mig!

    SvaraRadera
  9. Craving kan man väl översätta med "sug efter något speciellt".
    Gravida brukar råka ut för just det... och jag då.

    Kram Åsa

    SvaraRadera