Skidor i kväll igen,

och som vanligt tror jag på vinst ända till motsatsen bevisas.
Inte ens när det skyttet leder till straffrundor ger jag upp, och lika mycket som min vägran att vara negativ kan ses som naiv -och rent av jobbig för de som är tvärtom- så har det sina fördelar.

När det gäller mig så handlar det inte om huruvida glaset är halvfullt eller inte, jag ser inte ens att glaset saknar vatten.
Då fattar ni ungefär hur jag är.
Som sagt, för de med en något mer pessimistisk (läs cynisk) inställning till vattenglas och annat kan jag vara liiite för mycket.
För mig personligen funkar det rätt bra.

Jag vet nämligen att vi tar en medalj ikväll, och njuter redan av känslan.
Ni andra som har bestämt motsatsen redan innan starten, hur mycket njuter ni?
Skulle vi mot all förmodan förlora ikväll så ylar ni och är förbannade.
Själv ser jag glatt fram emot nästa lopp.
Jag vet att vi vinner då också.

Bra va?