Det allra sista i högstadiet.
Jag tittar på foton från 6;års verksamheten och undrar hur det är möjligt att det snart har gått tio år.
Varje år jag har haft barn har jag tänkt att nu är det som allra roligast, och så tänker jag fortfarande.
Jag saknar dock de små armarna som allra helst låg runt min hals.
De armar man numera får njuta av en sekund då och då tillhör en giraff, och istället för att sätta mig på huk när vi ska kramas får jag ställa mig på tå + böja huvudet uppåt.
Men kul är det.
I morse fick jag en lektion i solenergi och inspirationen till det kom från ett skoluppdrag, inte från utsikten genom våra fönster.
Dimenergi tror jag inte det finns något som heter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar