Tv och svartsjuka

Morden hette en TV-serie som gick på Svt för ett tag sedan som nu har kommit på Dvd. Hellbergs började se den igår och tog den sista delen till frukosten i morse.
Kjell Bergqvist och Göran Ragnarsson var strålande som vanligt.
Se den om ni har sex timmar över...

I reprisen av Skavlan pratar man om svartsjuka, något som vi som har varit utsatta för otrohet har bekantat oss med, i alla fall mer eller mindre.
Det sägs i programmet att männen fruktar att deras respektive ska ha sex med någon annan, och att kvinnorna är mer rädda för att partnern hyser känslor för någon annan.
Den erfarenhet jag har av mig själv och mina klienter säger samma sak, och att svartsjukan yttrar sig ungefär på samma sätt oavsett vad det är som gör oss svartsjuka.

Det gör ont, vi blir misstänksamma och vi kontrollerar. Jag vill påstå att vid svartsjuka kontrollerar vi alltid, om än med telefonsamtal som vi tror handlar om att "du kan väl köpa med mjölk hem" men som egentligen betyder "var är du?".

Går det att jobba bort?
Japp, och min övertygelse är att vi måste börja bakifrån, det vill säga sluta just med kollandet.
Ju mer vi belönar misstänksamheten med kontroll desto mer fäste får den.
För mig funkar tanken att "det blir som det blir och hur det än blir så blir det bra".
Jag har varken tid eller lust att ägna mig åt misstänksamhet.

Tiden jag flyttade ut ur mig själv och in i Jonas, som jag beskriver i Casanovas Kvinna, gjorde mig allt annat än gott. Det var först när jag flyttade tillbaka hem i mig igen som jag började må bra.
Den tillbakaflytten hade jag inte klarat om jag hade fortsatt att kontrollera.