Dagens lunch

bestod av en äggmacka och ett glas juice, och intogs i Farsta centrum samtidigt som jag läste artikeln i Femina.
Det märks att det är jag som har skrivit den, språket skiljer sig inte ett dugg från boken eller bloggen.
"Var jag tvungen att uttrycka mig just så" far genom huvudet innan jag inser att det är just precis så mitt uttryck är.
Enkelt, okomplicerat och lättläst.
Det är väl alldeles lysande om jag kan skriva så att folk (det är ni) fattar vad jag menar?

Alltså är jag nöjd.
Jag har aldrig skrivit en artikel förut, nu har jag gjort det och den ska sparas tillsammans med allt annat från den här bokresan.
En vacker dag ska jag sätta in allt i en fin pärm, som jag sedan ska titta i när jag blir riktigt gammal.
Då är sexberoende inget man skäms för, och det finns gott om vård för både missbrukare och anhöriga.

Jag tror att jag kommer att le och tänka att det var annat förr, då, år 2010.