och ville få mina tankar om Elin Nordegren/Woods. Det finns tydligen ett intresse från amerikansk media att förstå hur vi svenska kvinnor resonerar runt ämnet "lämna eller stanna".
Som vanligt kan jag bara svara utifrån min förort, och vet egentligen inte alls hur "svenska kvinnor" resonerar.
Inte som jag troligtvis, inte heller som de flesta andra som stannar i en relation med en sexmissbrukare...
Vi är lite speciella, vi medberoende.
Speciella, med en fantastisk potential och möjlighet att bli hela.
Det bor en enorm visdom i de medbereonde människor jag möter och gissa hur fantastiskt det blir när man släpper all den klokheten fri.
Inte för att den behöver släppas utåt, det är den inre resan som är den viktiga.
Men... varje svar jag ger, var och en av mina handlingar, kommer till sist att utgå från vem jag är, inte vem du vill att jag ska vara. Då kan det positiva ske att förändringen också visar sig för den som står på utsidan.
Så nej, jag har inget att säga om Elin eller någon annan, jag kan bara prata om min egen erfarenhet.
För mig var det bra att stanna kvar, för andra är det en omöjlighet.
Vi väljer det vi förmår och ibland väljer vi faktiskt om.
Allt är okej så länge vårt fokus är hos oss själva och att du till sist väljer dig.
Stanna eller inte kommer till sist inte att bli den viktigaste frågan.
Jag hade lämnat.
SvaraRaderaEller rättare sagt, jag gjorde det.
Men jag har full respekt för de som inte gör det.
Svårt det där.
Men skillnaden är nog vid otrohet och missbruk.
Otrohet är sjukt.
Missbruk är en sjukdom.
Enligt mig.
Hej Sus, ja, så kan man ju också se det.
SvaraRaderaMen om cirka 50% är otrogna så går det runt en jäkla massa sjuka i det här landet:)
Själv var jag så sjuk att det inte hade spelat roll om det var det ena eller det andra.
Så länge jag blev älskad kunde jag ta det mesta...
Kram Åsa
Ja..usch..Men ur det onda kommer mycket gott!
SvaraRaderaNi ligger Casanovas kvinna här och väntar på mig :0)
Ska bli väldigt intressant att höra vad du tycker:)
SvaraRadera