Formel ett

För snart 20 år sedan var vi tre väninnor som var i Monaco för att se på race.
Min väninna, med osedvanligt goda kontakter i den branschen, tog oss till och med in till det allra heligaste; sportens motsvarigehet till musikens green room... the Motor home of Mac Laren.

För att komma dit var man tvungen att promenera en kort bit och döm av vår förvåning när vi tre blonda svenskar kom gående efter racet och fick alla fotografer som stod utanför grinden att höja sina kameror.
Smatter, smatter hördes från alla håll och vi väluppfostrade flickor (får man väl ändå säga att vi var) rätade förvånat ryggen och log vänligt mot alla fotografer.

När vi hade passerat alla fotografer och smattrandet ändå fortsatte vände vi oss om och såg den verkliga anledningen till att de hade lyft sina kameror; bakom oss kom alla förare i en samlad tropp.
Vår "one minute of fame" var plötsligt borta och hade i ärlighetens namn inte aldrig ens existerat.
Och motor home var som en stor husvagnsparkering, varken mer eller mindre.
Vi träffade dock svenska kungen med livvakter.

En av dem kände sedan igen mig när jag och hans fru födde barn på samma BB tre år senare, men det är en helt annan historia