fredag 23 april 2010

Under ett ärende till Farsta

slinker jag förbi Bokia för att se att min bok fortfarande står i hyllan, och precis då plockar en kvinna ned den och börjar läsa baksidestexten.
Jag har aldrig sett någon göra det, och jag blev alldeles varm i hjärtat.
Att hon sedan tog med sig den till kassan var bara ett extra plus.

8 kommentarer:

  1. Vad roligt för dig att få se någon irl - även om du vet det teoretiskt - som vill ha boken.
    Det är ju som ditt "barn" så det är klart att du blir glad när någon gillar den
    Kram Sanna

    SvaraRadera
  2. Vad roligt det låter. Att se någon köpa boken. Du skulle gått fram och presenterat dig. Vilken grej det skulle varit för den som köpte boken.

    Ha en härlig kväll!

    Kram!

    SvaraRadera
  3. Anneli; jag var inte "författaren" Åsa när jag såg henne, hon hade troligtvis blivit livrädd:)

    Sanna; Det var superkul.

    Kram Åsa

    SvaraRadera
  4. Jag köpte boken - läste och grät om varannat och sedan lämnade jag den till "min" missbrukare och bad honom att läsa om inte hela boken så i alla fall Jonas berättelse. Han hade sträckläst den och var helt fascinerad att någon skrivit en bok om detta som varken han eller jag kunnat förstå eller sätta ord på förut!
    Tufft att våga skriva om detta!
    Det är så bra gjort!
    Kram

    SvaraRadera
  5. Mari, tusen tack och lycka till båda två.

    Kram Åsa

    SvaraRadera
  6. Kunde du hålla dig från att knacka henne på axeln och säga: " jag har skrivit den.." Vette sjutton om jag inte gjort så :0)

    SvaraRadera