Jag laddar min filmkamera.
Tänkte att den kanske kan vara bra att ha nu när det närmar sig skolavslutningstider.
Gamla följare vet att jag har en viss kameraerfarenhet från mitt arbete i Sälen.
Den videokameran vägde sex kilo och man hade den stabilt på axeln, medan den här lilla krabaten kanske väger 150 gram och är väldigt vinglig i händerna på mig.
Det gör att jag inte har särskilt mycket nytta av jag- har- gjort- det- förut.
Alltså måste jag träna, eftersom enda gången jag i princip har använt kameran var när jag filmade en klient för ett år sedan (nej, inte i smyg, tokpellar) och då stod den stilla.
Här ska zoomas, följas steg, få med ljud och allt annat som man måste ha med från nians skolavslutning.
Hur jag ska bära mig åt under "den blomstertid nu kommer" vet jag inte. Min gråt kommer tyvärr att störa ljudet och kanske ska jag under den stunden be någon annan ta över?
Eller så kan jag lyssna på klipp på nätet.
Det kan vara det där en gång om året som gör att jag inte kan hålla tårarna borta, och om jag lyssnar flera gånger kanske jag är mentalt förberedd den nionde juni?
Kan man bli mentalt förberedd för en sådan sak? Ja kanske. Men det är lite tjusningen med skolavslutning, att stå där och gråta - även om jag hatar det när jag gör det!
SvaraRaderaMen den blomstertid nu kommer... jag får klump i halsen bara jag tänker på det! Gud vad jag är blödig.