Nattens sömnproblem

utlöstes av ett sjuhelvetes oväder och efter det var det svårt att somna om eftersom jag inte kunde bestämma mig för om det var smart att äta frukost 03.30 eller om jag istället skulle försöka somna om hungrig.
Två timmar senare hade jag tydligen bestämt mig och jag vaknade hungrigare än någonsin, halv tio.
Tur, eftersom jag hade en klient inbokad klockan tio.

Ni som följer mig vet att jag är pedantisk med tider.
Jag missar helt enkelt inte en sådan.
Helst inte ens med en minut.
Mina klockor är dessutom ställda så att de visar tre minuter fel, den i bilen 7.
Jag missade inte ens tider när jag hade en bajsande bebis, däremot har jag naturligtvis fått vänta i smärre evigheter på andra vars bebisar inte har varit lika tuktade som min.

Eftersom jag är totalt opedantisk i det mesta annat som har med mitt privatliv att göra är det faktiskt skönt att få ett hysteriskt utbrott här och där när jag får för mig att jag kanske kan bli sen.
Det, och om jag inte får mat när jag är hungrig, är mina akilleshälar.
Alltså vaknade jag förbannad i morse.

Det må verkligen vara hänt. Det gick ju över en macka senare.