att sommarprata så hade jag nog baske mig tagit tyngden först.
Smackat in den direkt.
Alltför många pratare har hittills tappat mig eftersom det börjar bränna till först mot slutet.
En del missar dessutom branden genom att förminska den.
Låt det brinna för tusan.
Låt det göra ont.
Låt lyssnaren känna hur hålet slets upp och hur ont kanterna fortfarande gör.
Jag vill bli berörd av mina sommarprogram.
Jag håller med! Jag har gäspat mig igenom rätt många nu. Och det värsta är när de verkar tro att det är underhållande fast de pratar om totalt ointressanta saker. Suck. snart orkar jag inte lyssna på fler. Jag lyssnar i podradion när jag tar morgonpromenad så jag får inte ens musiken till. :)
SvaraRaderaJag har just läst ut din bok och bloggat om den. Tack för att du skrev den!
http://skrivarmamma.blogspot.com/2010/07/casanovas-kvinna.html
Det är nog inte så lätt att vara sommarpratare. En del kan man höra på rösten hur nervösa de är, och inte förrän när programmet lider mot sitt slut känns det som om de "blivit varma i kläderna". Lider lite med dem då... ;)
SvaraRadera