Fredag

tjugosjunde augusti tjugohundratio.

Om fyra månader är julen över och att jag säger det har enbart att göra med att dagens första blogginlägg handlar om huvurivida vi är personer som tänker - och oroar oss - för framtiden, eller om vi kanske är sådana som tänker bakåt och grubblar på det som hände då.
Vi är sällan både och.
Oavsett vilket så missar vi här och nu.

En enkel fråga vi kan ställa oss är: "Är den här tanken viktig just idag?

Många av oss som har varit utsatta för otrohet håller gärna upp "martyrkortet".
Det innebär till exempel att vi kan vara på ett rätt gott humör fram till vår partner kommer hem, men så fort hon eller han visar sig i dörren så sätter vi på oss minen som talar om att vi minsann i mig fortfarande mår dåligt, och att partnern inte ska tro att det är över än.
Det fungerar ofta. Partner går rätt in i skuldfällan och så är den kvällen förstörd.

Det är lätt för martyrkortet att uppgraderas till bittervarianten, och när vi har kommit så långt sitter vi rätt fast. Vi har valt att stanna i då och ingenting som händer här och nu påverkar oss nämnvärt.

Jag tänker så här: Tillåt dig själv att vara glad om det är så du känner, du har väl haft det tillräckligt jobbigt under tiden "det" verkligen var aktuellt?

Det betyder inte att du accepterar det som hände, det betyder att du har accepterat att det har har hänt.