till mitt försäkringsbolag att min sons mobil har gått i backen, med krossad ruta och en massa annat som inte fungerar.
Inköpsstället ville inte ens ta emot den eftersom det inte är ett garantiärende och sa att den nog skulle kosta "för mycket" att reparera...
Anyway; jag är dålig på att använda mitt försäkringsbolag, jag känner mig nästan skyldig när jag gör det; en medberoenderest helt klart.
Jag har sedan många år en buckla på min bil, som jag inte har åtgärdat just för att "inte ska jag vara till besvär, den funkar ju bra ändå".
Men också för att det har varit lätt för mig att känna mig som en skurk, att jag nog kan fixa det utan att kräva mitt försäkringsbolag på ersättning "i onödan".
Lite samma känsla som jag har haft om en polisbil har legat bakom mig eller om jag passerar tullen till exempel.
Trams naturligtvis.
Jag är glad att jag via action faktiskt går emot min instinktiva känsla.
Den är nämligen fel.
( Dessutom har jag, den enda gång jag har anmält en förlust, blivit oerhört väl behandlad och jag har inte haft något otalt med varken tull eller polis.)
Det är lätt att känna skuld, hur oskyldig man än är.
Det enda som gäller är att agera mot den känslan.
Känns det igen?
JAPP! *räcker upp handen* Känns igen! Och tränar på att gå emot den.. ju mer jag ändrar, i mitt sätt att leva, för att mitt liv ska börja fungera för MIG och bli ett hållbart och skönt liv att leva, desto mer skuld känner jag.. verkar det som. Hemskt skumt. För det är för saker jag verkligen inte har någon skuld i. Får väl göra så. Bara ignorera dom känslorna och leva på ändå. Fortsätta öva.
SvaraRaderakramen!
/Lizzie
Fortsätta öva är tricket! :)
SvaraRaderaKram Åsa
Känner igen mig. Ochjag känner igen mig i att om det varit ungens (eller någon annans) så hade jag inte tvekat utan gått emot känslan av att vara till besvär (med det inte menat att du är lika). Det handlar ju om någon annan än mig själv ju.
SvaraRaderaBörjar väl bli lite bättre på att ta hand om mig själv också men det är svårt att komma bort från ett invant spår.
kram Sanna
Sanna; när det gäller någon annan är det en helt annan femma:)
SvaraRaderaKram Åsa
den här då... jag har ringt till polisen och tipsat dom om att den här människan, som bor där och där, och kör den och den bilen, ofta kör berusad. EN ANHÖRIG. Ujujuj.. Jag som aldrig någonsin ungefär har pratat med polisen förr.
SvaraRaderaNu tycker jag att gör STORA framsteg faktiskt. Känslan säger att jag är en tjallare, men den friska känslan säger "phuuu" och att jag kan se mig i spegeln med lite mer självrespekt idag.
Kram!
/Lizzie