Herregud!
När jag började treårig naturvetenskaplig linje i Strömstad 1978 passade jag på att flytta hemifrån.
Det var en dum idé.
Jag tror inte att jag hade en enda skolktimma på högstadiet men på gymnasiet var det fritt fram.
Ofta satt jag på ett fik och åt bullar och den bilden jag har av mig själv som överviktig kommer från den tiden.
Naturvetenskap blev efter en termin samhällsvetenskap som efter ytterligare en slutade med den tvååriga sociala linjen. Det var egentligen inget fel på den, men inte ledde den vidare till de ambitioner som jag hade haft tidigare och som därvidlag var helt och hållet över.
Idag är alla linjer treåriga och att flytta hemifrån och gå på fik mitt på dan kommer det inte att vara tal om i den här familjen.
Jag har aldrig behövt att använda en enda bestraffning, vårt liv har fungerat utmärkt utan det tack och lov.
Frågan är vad jag skulle använda mig av om skolk och annat plötsligt skulle dyka upp i vårt liv.
Utegångsförbud?
Indragning av studiebidrag (barnbidrag är ett minne blott vid 16)?
Konfiskering av dator?
Jag ber till samme Herregud att det inte någonsin ska behövas!
Det är bara att hoppas att gudarna är med oss och att vi har lyckats med att ge dem en stabil grund att stå på ;)
SvaraRaderaKram!
Ja, jag hoppas det också!
SvaraRaderaKram Åsa
Barnen menar jag såklart, gudarna får hitta sin egen grund att stå på :D
SvaraRaderaKram!
Jag tror inte att jag använt bestraffning som metod. Men däremot har vi tagit en och annan het diskussion barnen och jag. På gymnasiet upplevde jag att mina barn "växte" och tog mycket större ansvar för sina studier än tidigare. Det gäller säkert för din son också!
SvaraRaderaKram
Faith; det låter hoppfullt. Själv gick jag åt andra hållet som 16-åring... ville vara aningens större än mina kläder:)
SvaraRadera