lördag 14 augusti 2010

På konsum idag

bar den höggravida kvinnan sin gallskrikande treåring samtidigt som hon röt åt henne att vara tyst. Den 8-årige sonen och pappan gick bredvid.
Till sist stod pappan inte ut längre utan tog barnet från kvinnan.
Hårt som tusan höll han treåringen i armen, dessutom så högt att hon i princip hängde i sin ena arm, samtidigt som han skrek till 8-åringen "det är ditt fel det här, ser du nu hur det går när du sänker dig till hennes nivå".
Utanför butiken skrek han "tyst" till treåringen så att alla runt om också tystnade.

Jag vet inte vem som sänkte sig till vems nivå men jag vet att 8-åringen inte sa ett ljud när pappa skällde och gapade, han hade kopplat ur och befann sig någon annanstans i en - troligtvis - mindre skrikande miljö.
Det förstår jag.

Varför vissa familjer väljer att skaffa ett tredje barn har jag emellanåt svårt att förstå och varför man väljer att gallskrika, skylla sitt eget misslyckande på äldre syskon och ta så hårt i sina barn övergår helt och hållet mitt förstånd.

2 kommentarer:

  1. Det tråkigaste med det hela är att minst en av föräldrarna leder "tradition" vidare. Om det bara är den ena så är den andra för svag (kanske medberoende) för att "gjuta oljor på vågorna" och därför hjälper den första att fortsätta vara "kepig".
    Det är så tråkigt att det bara leder till att det växer upp fler och fler som blir "knepiga". Det är ännu mer sorgligt att det är så svårt att ingripa - och då ingripa så att det "sticks hål på bubblan" så att föräldrarna börjar inse de egna "knäppigheterna" annars gör det ju ingen ordentlig nytta i alla fall.
    Tragisk historia men inte allt för ovanlig.
    En av mina fd vänner har skaffat sju barn och enligt henne är det fel på allihop. Och hon är så manipulerande att socialen, psykiatrin etc (som hon drar in) inte ser att det är hon som behöver hjälp med sig själv utan sätter in resurser på att styra upp barnen.
    Själv har jag fått flera avhyvlingar för att jag inte vill hålla med henne - när hon ber om medhåll (andra runt omkring henne törs inte säga emot alls). Hon vill ha medhåll i allt inte bara barnen för den delen och har man en liten annan tanke - som ändå inte är mot henne men ett annat spår än hennes så... :(
    Sanna

    SvaraRadera
  2. Sanna, vilken sorglig historia...

    SvaraRadera