var inte att han hade sex med andra, istället var det att han aldrig stod upp för sin kärlek till mig; aldrig sa till dem att han älskade sin Åsa allra mest.
Istället tog han bort fotografierna han har hemma hos sig, gömde sin förlovningsring och bjöd på frukost som om jag inte fanns.
Han spelade vår favoritmusik, höll om dem som han höll om mig och sa aldrig till dem att han älskade att hålla om sin Åsa allra, allra mest...
Att han hade sex med dem gjorde mig aldrig så illa som att bli reducerad till betydelselös.
Även om vi förstår, även om vi vet att det är en sjukdom, så såras vi.
Det är viktigt att känna hur ont det gör, hur förtvivlat smärtsamt det är när vår älskade väljer bort oss.
Vår smärta är viktig, och om missbrukaren aldrig förstår det så måste vi förstå det själva.
I den smärtan behöver vi bli sedda och för att bli just det måste vi våga visa den för någon vi har förtroende för; en vän, en terapeut eller en samtalsgrupp.
När vi visar oss blir vi allt annat än betydelselösa och i det kan vi växa på nytt.
SANT!
SvaraRaderaÖnskar dig en mysig kväll;)
Kram
Adela
Tack det samma!
SvaraRaderaJag har just avslutat din bok "Casanovas kvinna." Den har berört mig i mitt innersta och jag känner mig fortfarande omtumlad.
SvaraRaderaJag har förstått min roll som medberoende. Fick i förra veckan tag på en terapeut som kanske kan hjälpa mig. Man kan få vänta upp till fyra månader här i mellansverige. Det du skriver om att ta emot tillfälliga kvinnor i sitthem där man samtidigt blir utraderas. Har gjort särdeles ont. jag kommer säkerligen att återkomma till din blogg.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaCosifan, varmt välkommen hit.
SvaraRaderaDet är helt orimligt att du ska behöva vänta i fyra månader på hjälp.
Nu vet jag ingenting om din historia, men maila mig gärna på info@hellbergcoaching.se
Kram Åsa