intervjuades nyss på 4;an och hon pratade om sin pappa, Fred.
En öppen och mycket bra intervju, bland annt om pappans självdestruktivitet som hade gått i arv. Jag länker den när den kommer ut.
Hon sa bland annat att hon fortfarande kände skuld över att hon inte kunde rädda honom, trots vissheten om att hon bara var ett barn, och att om det istället var nu - när hon var vuxen -så hade hon kunnat göra det.
Visst hade det varit bra om vuxna kunde förmå missbrukare att sluta, men sanningen är att varken böner, hejarop eller hot fungerar... hur nära släkt- eller vänskap man än har.
Om nykterhet inte är missbrukarens högsta önskan så blir det inte så.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDet är så sorgligt när barn känner skuld för något de inte kan påverka. I den situation kanske det är enda sättet att överleva? Att försöka, försöka, försöka och intala sig att de kan förändra...
SvaraRaderaMen så ger det också livslånga sår när de aldrig klarar det.
Ja, problemet blir också att man som vuxen oftast söker en partner som man kan rädda istället...en kompensering som inte funkar.
SvaraRadera