Och det är nog

just den inställningen (se inlägg nedan) som är en del av min väg ut ur medberoendet eftersom jag egentligen aldrig har funderat på frågan varför, som i varför just jag eller varför kunde vi inte få vara lyckliga, som om det var någon som la "Jonas" mitt i min väg.

Jag har heller aldrig tyckt att det har varit orättvist att just jag har blivit "drabbad" och sett det som om "Jonas" har velat bestraffa mig, istället har jag sett det som en naturlig följd av mina tidigare val.
Det var inte ödet eller gud som gav mig en lott, istället var det en serie av händelser, tankar och känslor från min egen röda tråd som gjorde att jag själv valde Jonas.

Bra val om ni frågar mig.

Hade jag inte gjort det då hade jag kanske aldrig förstått min tråd, klippt den, och kunnat börja på en ny.