Veckans övning i självkänsla

Om jag hade kunnat trolla så hade jag, simsalabim, fått alla människor att förstå att deras upplevda värde av sig själva inte ligger i vad andra tycker, tänker och säger; att det istället ligger helt och hållet i vad jag tycker, tänker och säger om mig själv.

Egentligen borde de flesta av oss går runt och gnola, eftersom vi faktiskt får höra en massa fina saker varje dag.
Problemet är att vi bara tar till oss av sånt vi håller med om själva, det vi redan tror oss veta, det där vi säger till oss själva varje dag om att inte vara bra nog; för tjock, för smal, för korkad, för smart, för lång, för kort, för snäll, för dum, för...

Andra tycker allt som oftast om oss som vi är, det är vi själva som är problemet.
Och det är ju det som är så himmelens bra, för då ligger nämligen lösningen i våra egna händer.

Veckans övning 1: Om någon ger dig en komplimang och du överhuvudtaget inte instämmer i vad den där andra människan säger (vad fin du är idag, vad snäll du är, du är så himla mysig, jag gillar din kappa, vilket härligt smittsamt skratt, vad snygg du är...) så säg ändå"tack, vad glad jag blir".
Du kanske inte känner en omedbar glädje eftersom du tror att människor ljuger när de ser det du inte ser, men ditt "tack, vad glad jag blir" kommer omedvetet att leda dig till en helt magisk upptäckt: Även om du inte gillar dig själv så kan andra faktiskt göra det.

Veckans övning 2: Notera för dig själv när du är "på dig" om alla dina fel och brister och fundera på om du skulle kunna tänka något annat istället, och i så fall vad.
Kommer du inte på något så använd det som någon annan har sagt och som var positivt.
Avsluta med att klappa dig själv, fysiskt, på kinden.

Avslutningsvis; tankar är bara tankar, inte sanningar som vi emellanåt tror, och är det du tänker ändå inte sant varför inte tänka något som är lite trevligare då?