tisdag 19 oktober 2010

Min coach och jag

har nu grundligt gått igenom mina hyss och vilka de är kommer jag inte att berätta, för om (NÄR) ni kommer och ser en av mina föreläsningar vill jag inte att ni ska fastna i letandet efter dem...

Enligt coachen är det dock ingenting som stör alls och det var ju skönt att höra.
Jag bör dock dricka mer vatten än jag gör under mina 2 1/2 timma, eftersom jag har lätt för att bli torr i munnen efter 100 år av tuggummituggande.
Ungefär så.

Ur dagens mailskörd:

"Ville bara säga att det var ett fantastiskt föredrag du höll igår, man var så nära tårar och skratt, det verkligen berörde.Tack för en toppen kväll !!!"

"Kändes kanon att få komma iväg och lyssna på dig igen"

"tack så mycket för en tänkvärd, inspirerande och känslosam föreläsning igår – fasen, ibland trodde jag att du pratade om mig"

Såna här fina mail gör mig så innerligt glad!

7 kommentarer:

  1. Jag hoppas jag kan komma den 2/12.
    Ville så gärna gå i går men det var inte möjligt.
    Skriver upp datumet i allmenackan på en gång så hoppas jag...
    önskar en fin kväll
    kram Sanna

    SvaraRadera
  2. Klart du blir glad! Bara att suga i dig :D
    Egentligen skulle man berömma varandra mer, både i familjen och sina vänner, man växer och det är så skönt att få sväva lätt om man haft tyngre saker i tankarna.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Sanna; du är så välkommen. jag återkommer med mer information när all planering är klar.
    Kram Åsa

    Gafflan; ja för tusan. Varje dag!

    SvaraRadera
  4. Jag var där. Du var så himla bra. Inspirerande. Rolig. Och tiden gick så fort. Jag tog med mig en hel hög med tänkvärdheter hem. Tusen tack för en ypperlig föreläsning.

    SvaraRadera
  5. Men var du?
    Åh, du skulle ha presenterat dig, det hade varit så kul.
    Tusen tack, jag är så glad att du kom!

    SvaraRadera
  6. Jag tänkte säga säga hej, men det kändes så fånigt att säga "hej jag skriver blogg och läser din"... Fast egentligen hade det ju inte alls varit fånigt, nu så här efteråt. Hursomhelst, jag var en av dem som ställde frågor efteråt. Satt där i min vita kofta på andra raden och undrade hur man undviker att kliva in i "dårhuset" trots sin snällhet, omtänksamhet etc.

    Och jag säger som någon annan skrivit, det kändes ofta som att du pratade om mig och talade enbart till mig. Himla bra kväll!

    SvaraRadera
  7. Då vet jag precis vem du är:)
    Det är fördelen med det lilla formatet, att man faktiskt kan få ögonkontakt och prata med varandra.

    Kram Åsa

    SvaraRadera