"Jag tänker att...", så kommer det ofta från en terapeut (tänk Malin Allvén, Louise Hallin eller någon annan ni hör på tv/radio om ni själva inte har erfarenhet av terapi).
Jag undrar om det är något man lär sig på sin utbildning eller om det bara är något man har anammat från andra?
Som coach har man också favorituttryck, mitt eget är "är du med?" som rakt översatt betyder "förstår du vad jag menar?"
Ett annat är "hur skulle du kunna göra istället?" eller "vad vill du?".
"Vad vill du?" är oftast en bra fråga och de första svaren brukar oftast handla om någon annan.
"Jag vill att hon ska..."
Det tar tid att hitta en vilja som handlar om en själv och det är förstås helt okej.
Någonstans måste man börja "tänker jag".
Det här blev rörigt.
Jag har varit på en kurs i tre dagar och är fortfarande i en återhämtningsfas.
Det låter som en väldigt intressant kurs.
SvaraRaderahaha, ja.
SvaraRaderaHar haft tre lektioner idag. På alla har jag sagt "är du med?" väldigt många ggr. Hmmmm.
SvaraRaderaVad vill du? - Lysande, just genom att lyssna på svaret.
SvaraRaderaMin utbildning gick ut på att använda sokraktisk frågemetod; vad, hur, när, vem osv. Där är egentligen bara "varför" portförbjudet då det lätt kan skuldbelägga eller ifrågasätta den man möter. Har försökt anamma detta, och istället använt "Hur kommer det sig att..." Har du själv någon idé... osv
Pernilla; men du fick väl veta om de var med eller inte?
SvaraRaderaNemo; jag använder gärna varför, om det är sprunget ur värme och omtanke och nyfikenhet tror jag att det kan vara utmärkt, men jag förstår hur du menar. Jag tror inte att skuldkänslor är farliga, det är värre med skam...
Nemo igen; och ifrågasättandet av valda sanningar är en del av det jag ägnar mig åt, men vi kanske pratar om olika "ifrågasättande?"
SvaraRaderaI och med att min attityd kan upplevas som burdus och rättfram - och jag ser svårigheter att väga "varför" på det sättet du beskriver - så har jag valt bort det i mina frågeställningar. No big deal ;)
SvaraRaderaNemo; got it:)
SvaraRadera