i bloggvärlden.
Att snacka sig ner i vikt är lika omöjligt som att prata sig ur ett missbruk.
Jag är ingen expert på viktnedgång däremot jobbar jag en hel del med beteendeförändringar och vad som gör att vi håller fast vid gamla trygga vanor.
Vill vi förändra något i vårt liv måste förändringen vara driven av ett mycket högt känslomässigt värde.
Många gånger börjar det med att vi vill från en känsla snarare än till en annan:
"Så här vill jag inte ha det längre" är en bra början, men vi måste också hitta till hur vi vill ha det istället.
Vad vill vi känna, uppleva, se, höra när vi har lämnat det vi inte längre vill ha? Oftast handlar det inte ett dugg om vikt utan om självvärde.
En massa snack utan action ger oss bara dåligt samvete, och när vi har det är det lätt att peta i sig en kaka- eller varför inte en kvinna - till; "jag klarar ju ändå inte det här, då kan jag lika gärna trösta mig lite".
Är det "bara" en dålig vana brukar den vara lättare att förändra än om vi äter för att döva känslor.
I så fall är "OA" (overeaters anonymous) ett utmärkt alternativ.
Själv har jag dövat känslor med att inte äta.
Jag hade tur att få hjälp innan det gick för långt.
Stämmer alledes precis!
SvaraRaderaDet snackas så mycket och man ser rubriker här o där,så till den milda grad att man tror att man har övervikt utan att ha det ;)
Fick genom arbetets hälsokoll veta att jag hade "bra motor" och goda förutsättningar till att öka kondisen,haha jaha kul då var det inte så illa då !
Min blogg finner du här.
http://dalilastankar.blogspot.com/
Vilken tur:)
SvaraRaderaja, snackas MKT om vikt. Men så lever vi ju i ett ganska skruvat samhälle också som på nått vis verkar jämställa: smal= vacker. Och lägger tonvikten vid UTSEENDET; framför insidan, på nått vis. Blir nog lätt att halka i den fällan då..
SvaraRaderaJag har nog dövat mina känslor med ungefär allt som går, både äta för mkt å för lite.
Skönt att man kan bli klokare och lära sig att bli snällare mot sig själv. och börjar upptäcka att känslorna läker ut, när jag bara är i dom, och är snäll mot mig. Är skönt.
Hoppas du får en fin dag, kloka du.
kram!
/Lizzie
Ja det där med vikt är inte så roligt. Det är ett väldigt känsligt ämne när man som jag är överviktig, för man "får" skoja med och driva med överviktiga och deras "brist på karaktär". Det är ju det alla tror att det handlar om. Så är det ju inte riktigt. Visst har jag dålig karaktär också, men tyvärr har jag även gener som styr hur jag ser ut (till viss del). Jag har provat varenda bantningsmetod som finns utan att något händer.
SvaraRaderaNu har jag gått (och går fortfarande) igenom ett stort trauma i mitt liv, och efter det så har jag blivit väldigt mycket mer förlåtande mot mig själv. Jag börjar acceptera hur jag ser ut och att jag inte ska må dåligt över vem jag är och att jag har många överflödskilon som inte borde sitta på min kropp. Jag tar dagen mer som den kommer, och ska ta tag i att äta BRA mat när all turbulens lagt sig.
Man ska vara snäll mot sig själv och inte straffa sig själv, då mår man bäst. Tror jag.
:)
Lizzie och Nina; snäll mot sig själv - icke-dömande - är snorbra, för som sagt, det handlar inte särskilt mycket om vikten i sig.
SvaraRadera