söndag 14 november 2010

Innanför den här dörren

kommer det inte en enda ny julpryttel.
Jag tager vad jag haver. Det som är viktigt för mig går nämligen inte att köpa nytt:
  • Morfars tomteljusstake. Finns i tre exemplar, min mamma och hennes lillebror har de andra två.
  • Sonens knåp och knep från dagis. Däribland en lucia som varje år har tappat sitt silverhår gjort av folie, vilket alltid återfinns längst ned i kartongen när allt är uppackat.
  • En gammal julkrubba i brun hårdplast, som när jag fick den en gång i tiden hade glitter på taket.
  • En broderad julduk som jag har fått av mormor.
  • En broderad julduk som min mamma har gjort.
  • Ett stort ljus som sonen har målat God Jul på. Det törs jag aldrig tända, då försvinner den fina texten.

Nu vet ni det, och behöver inte längre bekymra er om huruvida jag har koll på att allt finns och om jag är nödd och tvungen att införskaffa en massa nytt för att det ska bli jul i vårt hus.

HoHoHo.

2 kommentarer:

  1. Det där kallar jag traditioner! Mysiga sådana!

    Jag har också lite gamla saker som bara måste vara framme, men jag är inte främmande för att köpa nya saker om jag hittar något som jag bara måste ha.

    SvaraRadera