lördag 6 november 2010

Jag är inte särskilt aktiv på FB,

och gick med för att förlaget tyckte att det var en lysande idé.
Sedan började jag hitta gamla vänner och de hittade också mig, vilket var roligt förstås.
Men någonstans på vägen kom jag av mig.
Det är för mycket chattar, knuffar och förfrågningar från just knuffare (eller är det puffare) och jag blir illa berörd.

Kanske är det en av de skador jag får leva med, att en knuff i all välmening känns som en högst ovälkommen stöt.

4 kommentarer:

  1. Jag är en del på FB, men har stängt av alla spel - jag vill helt enkelt inte veta hur mina kompisar ligger till på Farmville och Treasure isle och allt vad det är! Allt sådant som spel och andra fånigheter betackar jag mig för. Och alla hjärtan som ska skickas, alla "vi som älskar våra barn lägger in det på sin logg..." men vafan, alla älskar väl sina barn?! Gaaah!
    Förutom allt trams tycker jag att det är lite trevligt att hänga med i vänners liv!

    SvaraRadera
  2. Spel och Gulligull, jag håller med.

    SvaraRadera
  3. Kan tänka mig att det blir lite för mycket av det hela när man är ett känt namn. När jag får en vänförfrågan hoppar jag till av förvåning.

    SvaraRadera
  4. Nilla; haha, jag är inte särskilt välkänd så det är nog inte det. Däremot tror jag att jag är väldigt känslig.

    SvaraRadera