tisdag 14 december 2010

Det är dags att träffa min coach igen.

Tänk om hon ändå kunde hålla till i en förort där det går att hitta en parkeringplats, vad lätt det skulle bli... för mig.


Som det känns nu är livet precis som det ska vara, så jag kommer att använda henne som bollplank för mina planer.
Får jag studsa dem ett par gånger brukar det visa sig om jag är på rätt väg.
Många gånger har jag fått en helt annan syn på den vägen bara genom att få ett perspektiv till.


Det finns många dörrar att öppna, men det vet ni också va?



3 kommentarer:

  1. Ja, det gäller att vinkla bort skygglapparna, det är alltid bra att vara öppen för livets tillfälligheter och greppa möjligheterna och inte vara rädd för förändringar. Är det inte så???
    Hoppas det blir givande!
    Kram från Agneta

    SvaraRadera
  2. Du har så rätt Åsa -precis så tänkte jag idag, på väg till min egen coach! Det känns både skönt och utmanande med lite mental julstädning! Vid juletid blir jag emellanåt som julkalendern -bekanta ansikten, dofter, musik, mat o dryck öppnar liksom luckor som under resten av året kan vara stängda eller rentav bortglömda! Lite spännande!

    SvaraRadera
  3. Snäckan; precis så är det.

    Sofie; visst är det:)

    SvaraRadera