Jag var smart

så här på årets sista dag, alltså klev jag iväg till matbutiken vid ettiden, fullt och fast övertygad om att jag skulle vara den enda där.

Botanisendet bland olika grönsaker och frukter skulle få ta tid, och väl i kassan skulle fru Larsson le och utbrista "äntligen en kund, och vad roligt att det var just du."
Vi skulle stå där och småprata, och medan jag la upp mina kolrötter, apelsiner och jordnötter på bandet skulle hon berätta små anekdoter från sin lyckliga jul som hon hade tillbringat med barn och barnbarn på landet där snöröjningen hade skötts alldeles utmärkt av Pettersson från gården intill.

Jag skulle glatt vinka till personalen på Kjell & Co som jag passerar på vägen hem och med ett sinne som gjort för nyårsaftonsfirande skulle mina lätta fötter bära mig och mina matkassar hem.

Varför handlar folk på nyårsafton?
Fattar de inte att det är jättedumt?
Jag har aldrig sett så många tokar - eller så långa köer - på Konsum samtidigt.
Den enda vettiga var förstås jag.